Igår så hoppade jag Kvicken i paddocken och WOW vad grym han var. Vi hoppade kombination och han tog det lekande lätt. Det slutade med att vi hoppade 90 cm och jag är så sjukt stolt över honom. Om han forsätter så här så är vi snart ute på tävlingsbana. Känns så himmla bra att vi verkligen har hittat varanndra och jag litar på honom till 100% igår och det kändes så bra. Alla var bara lekande lätt. Det enda som han tycket var äckligt var när vi skulle hoppa grinden då gjorde han världens tvärnit så jag jag fick ta hjälp av spö tillslut men så hoppade han även den med lätthet. Jag är så sjukt imonerad över att vi kommit så här långt på bara några månader. Han är sä jävla bra min prins <3 

 

Måste verkligen tacka er läsare. vänner och familj som hjälper mig att tänka framåt och gör allt för att jag ska må bra. Ni är helt underbara. Jag skulle vara helt förstörd om jag inte hade fått era fina ord. Så ännu en gång TACK för allt. Alla era fina ord har gjort så jag orkar stå på benen igen ! Ni är bäst ! ♥

 

 

 

 

Eftersom att Jessie inte blivit frisk och vi inte hade skrivit några nya foderärdspapper så har pratat mycket om hur vi ska göra med henne. För vi har inte råd att betala en häst som bara står. Så igår ringde ägaren tilll Jessie till Paula och sa att dem kommer och hämtar jessie idag. När jag fick höra det var det som att någon slet ut mitt hjärta. Allt kom så fort, jag han inte tänka. Så igår packade vi alla saker och det var extremt jobbigt. 

Så idag kom ägaren vid 11 packade in alla saker i transporten, medans jag stod och borstade och pussade på Jessie. Jag var helt tom på ord. Jag sa nästan ingeting. Ägaren kom och kramade om mig. Jag lastade på Jessie i transporten, sen stod jag där inne ett tag och pratade med henne. Jag klev ut ur transporten och tittade på henne. Då kommer ägaren och säger allt kommer ordna sig ska du se gumman. Då orkade jag inte hålla in tårna . Allt brast. Jag stängde dörren och ägaren satte sig i bilen och åkte hem. Att se transporten med Jessie i åkandes iväg var hemskt. 

 

Men det som är bra är att hon fortfarande står nära mig och jag ta mopeden till henne och hälsa på. Sen om Jessie blir frisk så kanske hon får komma tillbaka hit och att det är jag som kommer få träna och tävla henne i hoppningen igen, och det känns skönt. Men det kommer ändå bli jobbigt att komma in i stallet och se att hon inte sticker ut sitt vackra och ädla huvud igenom boxen. Jessie betyder extremt mycket för mig, hon är mitt allt. Så snälla Jessie bli frisk! 

 

Jag knoppade Jessie igår så Beckade fotade oss, så ni kommer få se några vackra bilder sen på Jessie <3

 

 

Jag vet inte vart jag ska börja, känns som att jag bara vill sjunka igeonom jorden och aldrig komma upp igen.. Det har gått ca 3 månadet och Jessie är fortfarande inte fräsch... Jag skulle äntligen få börja skritta henne i helgen efter att hon hade gått på medicin . Men hon haltade än. Jag som verkligen trodde att vi skulle få komma igång igen, men nej. Hela livet är emot mig just nu. Jag vill inge annat än att ha en hel ponny att träna och tävla med. När vi var som bästa så skulle allting skita sig. Jag orkar inte.... 

 

Du är den finaste jag har ♥