Många av er vet hur Kvicken är, både att rida och hantera i många lägen. Men söndags gjorde han något fantastiskt. Jag tror att han och jag har ett band som ingen trodde vi skulle få.

 För när jag fick se att Jessie var halt och jag var på väg ut ur hagen kom Kvicken travandes efter mig. Jag stannade och då stog han och knuffade på mig som att han menade "Jag finns här Julia" . Tåraran rann ännu mer när han kom fram till mig.

Paula hon som äger Kvicken tycker att jag rider honom bra, och när jag hoppade honom sist så bara funkade det. Paula hade hoppat honom innan mig och då krånglade han. Sen hoppade jag upp och det var inga problem. Visst han bockar och sparkar bakuter. Men han är sådan.

Jag skrittade ut med Becka en dag och han skötte sig rikigt bra. Om allt funkar mellan oss så ska vi troligen ut på någon tävling någon gång. Finaste Ängskvicken ♥