När jag fick honom kunde han inte stå still när jag skulle sitta upp, de gick inte att skritta utan att han började tackta. Han kunde inte hoppa en bana som var högre än 60cm. Han slog bakuter hela tiden han var en rikigt gris. 

 

Men nu så kan man sitta upp utan att bli halft över sprungen, man kan skritta men helt långa tyglar och han skrittar lika lungt ändå, här om dagen skrittade vi ca 2km och han hade inte en enda tanke på att börja springa. Han hoppar banor på 95cm - 100cm utan problem och han sparkar nästan inget. Allt blir bara bättre och bättre om han fortsätter såhär så kommer vi komma långt.

 

Jag kan inte förstå att han faktiskt kan göra allt detta. Att vi kan göra detta tillsammans är en sådan häftig upplevelse. Jag sattsar verkligen fullt ut på Kvicken, mitt mål med honom är att kunna starta en 110cm de vore grymt!  

 

Jag ska sattsa - Vi ska klara de <3